Tomhet och saknad .. Ångest och panik ..
Ska strax iväg och hitta nå kläder till barnen till begravningen.
Sen måste jag komma på nå fika osv ..
Ska försöka ta tag i något bak, känns mer personligt än att köpa.
Jag kan inte fatta hur man ska kunna "gå vidare"
Det enda jag tänker på är att jag borde vara gravid nu .. Det vore ju det absolut bästa för Alma!
Om inte annars så borde vi vara på sjukhuset och se vår flicka växa sig stor och stark!
Kan inte fatta vad som hände!
Möte på sjukhuset nästa vecka så då får vi svar på obduktionen men vad ska de kunna hjälpa?
Är så rädd för att dom ska säga att det är något som gått fel, någon som gjort fel eller inte agerat i tid!
Jag vet inte vad jag tar mig till då.
Hon var ju så frisk o stark och på bara några timmar så var hon borta.
Kan inte förstå ..
Ångesten och paniken över alla frågor och alla -tänk om är helt outhärdlig!
Tänk om vi bara gjort si eller så ..
Då hade Alma funnits med oss idag.
Istället är livet för alltid förstört.
Jag går upp och gör de jag måste, ( så ofta jag orkar) för min dotter och sambos skull. Men mitt hjärta är för alltid trasigt och riktig lycka kommer jag aldrig mer känna.
