Hat ..
Känns som jag lever in en bubbla ..
En egen mardröms bubbla.
Alla är glada över våren .. Solen och värmen.
Jag hade också varit det.
Om allt var som det borde.
Då skulle jag bara gå och längta tills sommaren när min bebis skulle komma.
Boa i hemmet och göra iordning för hennes ankomst.
O så efterlängtad hon var!!
Istället ligger jag hemma på soffan, i min egna lilla världen och hatar allt.
Hatar att våren är här, för de innebär att sommaren är nära. Och i sommar har jag inte min bebis här.
I stället får jag planera min vackra skatts begravning.
Och försöka hålla mig på benen ibland, så jag kan ge min stora flicka tid och uppmärksamhet.
Men jag är trött ..
Så otroligt trött.
Och jag hatar allt.
Hatar är ett starkt ord, men det är vad jag känner nu.
Hat för att livet är så jävla orättvist.
Hat över att min oskyldiga lilla Alma inte fick stanna kvar skyddad i min kropp.
Jag hatar min kropp .. Mycket.
Jag önskar jag fick sitta ut på gården, i solen med en kopp kaffe och planera inför min lila bebis ankomst.
Att hon låg säkert i min mage.
Jag hatar mycket men önskar bara en endaste sak.
Att få ha min Alma i livet.
Älskade gumman, var nära!
