Begravning
I morgon ska vi på möte hos Fonus för att planera våran dotters begravning .. !!
Hur kan det vara möjligt?!
För en vecka sen den här tiden låg jag med min dotter på bröstet och trodde allt var bra!
Jag har under hela den är resan, sen värkarna på resan, sen tiden på förlossning och BB där man gjort allt för att stoppa en tidig förlossning, sen tiden efter hon kommit ut knappt kunnat andas.
inte vågat se in i framtiden, inte vågat tänka framåt eller glädjas åt när de gått bra.
Jag har bara varit så otroligt rädd hela tiden och tänkt att de är går för bra .. Det går för bra för Alma, de kommer kommer komma ett ordentligt bakslag ..
För läkarna hade varnat oss o förberett oss på att hon inte alls mådde bra när hon föddes o vi skulle ta allt timme för timme.
Jag har inte vågat tro att de kommer bli bra. Inte vågat pratat med varken familj eller vänner för jag har inte vågat säga högt att Alma mår bra nu, de går bra nu.
För hur ska jag hantera ett bakslag?!
vi hade ett möta med Linda, den fantastiska läkaren som räddade Almas liv efter förlossningen på onsdagen, när Alma var en vecka gammal.
Hon blev rörd till tårar och sa att Alma inte alls följer "regelboken" för hur det brukar se ut för bebisar födda så tidigt.
att vi skulle försöka slappna av och glädjas över att de går så bra just nu.
den dagen andades jag bättre, kände glädje och lugn som jag inte tidigare känt. I mina ögon är Linda något större än allt annat.
hon är ite bara en fantastisk läkare utan hon bryr sig verkligen. Önskar att hon hade jobbat den natten. Även om de inte hade ändrat något så hade jag känt mig mer säker på att allt som kunnat göras hade blivit gjort.
min trygghet i allt har varit min underbara sambo, utan honom vet jag inte vad jag gjort!
han har varit den starka. Eller iaf försökt, för min skull.
han har lidit och lider enormt, ändå kämpar han för att hålla både mig och honom flytande.
Han är en fantastisk människa och jag kommer älska honom för alltid!
nu tappade jag tråden i vad jag skrev innan ..
jag saknar min Alma så fruktansvärt.
Ibland kan jag inte andas ..
jag törs inte gå ut ..
jag vill fortfarande inte prata med någon ..
försöker sysselsätta mig för att inte gå under, tvättar, städar, vad som helst ..
Hur ur ska man överleva sitt barns död?
vet att människor kommer försöka säga att hon kanske var sjuk, hade fått problem i framtiden men de spelar ingen roll!
jag hade fått haft henne hos mig!!
fått krama henne, höra henne säga mamma, lära sig gå och allt därtill.
nu ska jag planera hennes begravning ..
den enda gången jag fått pussa min dotter, då var hon redan död.
jag är också död, inombords.
Älskade Alma, mamma saknar Dig så!!
snälla var nära!!!
