Alltid stanna hemma ..
Min allra käraste vän hade varit här igår kväll och lämnat så fina saker i brevlådan .. Fotoram med en liggande ängel på, ljushållare med ett stort trä hjärta, en liten berlock där det står "vänskap" och en doft påse.
Fina vän! <3
Hon försökte att vi skulle träffas igår, att hon bara kunde få komma utanför o ge mig en kram.
Men jag kan inte .. Törs inte.
Vet inte hur min reaktion kommer bli och jag känner mig inte redo att prata om vad som hänt.
Jag känner mig inte redo att prata ned någon.
Har varit ute på gården och pulat lite idag.
Min sambo fäller träd som står på den oanvända marken till tomten ..
Så tar vi en kopp kaffe emellanåt, fixar lite .. O ofta bara sitter vi.
Sitter o kramar varandra och pratar om allt..
Grannen smet in under eftermiddagen när vi bara satt utanför garaget ..
Han såg trumpen ut så jag trodde han skulle skälla för allt oljud eller något.
Men han kom fram, pratade tyst och beklagade så mycket.
Han hade satt in pengar i spädbarnsdonsen berättade han.
Och att han ville komma tidigare men inte samlat mod förns idag.
Gulligt av honom!
Men jag frös till tystnad ..
Sa inte mer än tack och hej då när han gick.
Vet inte vad man ska säga.
Vad säger man när sitt barn har gått bort?
Förstår att folk inte vill prata med oss heller .. Om de är så ..
För hur vet man vad man ska säga och vad vi ska svara?
Nä jag tänker stanna här hemma för alltid!
Och när jag hör någon prata till oss om de som hänt så känns de som om dom pratar om någon annan ..
Ibland känns de som att min hjärna inte kopplar att de här har hänt oss.
Kanske är ett sorts kroppsligt försvar ?
Så man inte ska bli helt o fullkomligt tokig?
Vad vet jag ..
De enda jag vet är att jag kommer aldrig någonsin vara hel igen.
Aldrig ..
Inte utan min Alma.
Mamma älskar dig min fina ängel!! <3
